Ordförande har ordet…

I förrgår var det krokus, igår var det snö och idag har jag både krokus och snö i rabatten. Det är väl en ganska bra beskrivning av en svensk vår, den leker lite tittut med oss vare sig vi uppskattar det eller inte.

Katten tror också att det är vår. Hon sitter och jamar med grannarna under altanen (sina grannar alltså, inte våra) och vill ut i solen men in igen när hon märker att det är kallt om tassarna. Sådana här dagar kan jag nästan drista mig till att tycka att våren är överskattad. Hur den än blir så blir den inte perfekt. Antingen dröjer sig vintern kvar för länge, eller så kommer den på återbesök. Eller så kommer sommaren för snabbt och sveper bort alla vårblommor i en enda soldränkt, ljummen bris. Mellan hägg och syren passerar så snabbt att man inte ens hinner känner doften. På hösten däremot får både sommaren och vintern tränga sig på hur de vill. Både indiansommar och ett rent, ljust snötäcker är så välkomna i oktober och november. Och inte har man krav på sig att hitta lä för en kaffepaus, man får gärna sitta inne med tända ljus.

Ok, jag hör era protester! Koltrastens kvitter är fantastiskt och de känslor som första tussilagorna framkallar går inte att efterlikna. Det är bara att gilla läget, ligga lågt med utplanteringen av nysådden och inte ha för bråttom ut med det som har övervintrat inomhus.

Förutom snö och krokus har jag även sett att tulpanlökarna börjar sticka upp i rabatten. Jag grävde ner 120 rosa tulpanlökar i höstas och väntar med spänning på resultatet. Jag täcker de saftiga bladen med grankvistar ur grannens häck och ber en stilla bön om att rådjur inte tycker om när det sticks i munnen. Sedan strör jag blod- och benmjöl på för att göra det riktigt oaptitligt. Och så några nätklockorna från vår kurs. Hittills har de fått hålla till i trädgårdslandet för att skydda mangolden, men nu får de också göra lite fin-jobb.

Vi ses under våren, antingen på ett föredrag, i en trädgård eller när vi hämtar gödsel!
Helena

Dela inlägg

Facebook


Kommentera