Ordförande har ordet…

Nu är det vår!

Tillslut har vintern gett med sig och vi har bytt från snöskyffeln till trädgårdsspade. Bytt från arbete i trädgården till trädgårdsarbete.  Katten hittar solstrålar och njuter i fulla drag. Det är nu allt ska hända; trädgårdsmöblerna ska inte bara fram, de måste repareras och får lite färg också. Jag ska njuta av vårblommorna men måste också komma ihåg var det behöver petas ner nya lökar i höst för att fylla ut hålen. Jag har inte bara grävt upp alla jordärtskockorna i trädgårdslandet, vi håller också på att föräta oss på soppa, gratänger, puré, ….

Varför är våren så kort? Den börjar inte förrän efter trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar, och nu när den går av stapeln några veckor senare än den gjorde förr så verkar också våren något förskjuten. Om man lägger trädgårdsmässan direkt efter sportlovet, hittar våren fram tidigare då? Jag hörde dock en statistiker från SMHI berätta att det är bara nu de senaste decennierna som vi har fått uppleva vår i mars. Historisk sett brukar det inte gå att odla rädisor så tidigt.  Och hur som helst, det ska bli intressant att se vad denna kalla vår har gjort mot mördarsniglarna (förlåt, den spanska skogssnigeln)?

Den senaste trädgårdsboken i min hylla heter något i stil med trädgård för lata, den tänkte jag skulle bli en perfekt inspirationskälla. Kruxet är dock att man inte får vara lat vid själva anläggandet, för då får man sjufalt jobb senare. Ta mitt trädgårdsland, t.ex. Det har aldrig blivit anlagt. Jag började som nybyggare med att plantera rabarber under en björk i hörnan av den skogsdunge som skulle bli vår trädgård. Det var innan det ens fanns något hus. Sedan grävde jag en liten grop i moränen och satte några rädisfrön. Den lilla gropen blev med åren större och större och med hjälp av 25 års envist komposterande har moränen nu antagit en mer matjordsliknande struktur. Men en kväll häromveckan föll andan på och jag började gräva ur hela trädgårdslandet för att börja om från början. Maken kom till undsättning och efter tre kvällar av hårt arbete såg trädgårdslandet lika nytt ut som det faktiskt var. Typ en kubikmeter rötter och minst lika mycket sten låg vid sidan av som bevis på vårt slit. Så nu är trädgårdslandet inte bara mitt, utan vårt och maken är lovad några potatisstånd till midsommarsillen.

Jag önskar er en riktigt skön odlingssäsong med mycket nyttig vardagsmotion i form av trädgårdsarbete men manar er att vara rädda om ryggen!

Många soliga hälsningar,
Helena Hemming

Dela inlägg

Facebook


Kommentera