Det här var en svår fråga som jag fick tänka riktigt länge på … För mig är trädgården en del av hemmet, en del av där jag bor. Den inställningen kan nog förklaras av att jag är uppvuxen på en gård på landet och ”hemma” var ju mycket vidare än bara de fyra väggar som begränsade huset. Där fanns inte heller någon riktig gräns mellan trädgården och markerna och skogen runt omkring. Så jag är nog egentligen inte alls någon trädgårdsmänniska, jag är en ute-människa som behöver en egen plätt på jorden.
Inspiration! Massor av inspiration. Helt fantastiskt att få tillfälle att titta in bakom häckar och staket hos andra trädgårdsmänniskor och se hu de planerar och organiserar sin plätt på jorden.
Växtloppisar och bytesaffärer har fyllt våra rabatter och inte minst har jag fått lära mig betonggjutning, smide, mosaik och mycket annat pyssel som är användbart i trädgården.
Alla lärorika föredrag som kan handla om stort och smått, om allt från hur man anlägger en hel trädgård, till hur man ser skillnad på olika humlor. Från hur man odlar potatis, till hur man bäst belyser buskar och träd.
Och det allra bästa, att träffa alla trevliga människor i föreningen för att diskutera trädgård, ställa frågor och få olika förslag till svar.
Vi köpte tomten från kommunens tomtkö, en överbliven, oanvänd allmänning på en skogbeklädd bergssluttning. Mycket sten, inte mycket till jord och det lutar överallt. Typen har varierat med behovet, vilket jag tycker är det viktigaste med en trädgård precis som med de andra delarna av ett hem. Först kom sandlådan till barnen, bärbuskar, rabarber och trädgårdsland med grönsaker. Och fruktträd förstås. Allt planterat ute i kanterna runt tomtgränsen för att inte vara i vägen för fotboll, krocket och kurragömmaspring. Pulkabacken på vintrarna gick från toppen av vår tomt, fortsatte genom staketet, över granntomten och hela vägen ner till gatan. Inte lönt med fin-rabatter under sådana förhållanden. Med åren har det blivit mer växter bara till lyst även om jag är mer intresserad av trädgårdens funktion än själva odlandet. Nu nallar jag lite på krocketplanen varje år och gräver nya rabatter mest för att slippa klippa gräset där det lutar som mest. Men så har vi fått barnbarn, anlagt en ny sandlåda och åker pulka på vintrarna igen.
Att den på något magiskt Harry-Pottervis blev större på insidan än på utsidan. Annars har jag nog ingen dröm om hur den ska vara eller bli, det är själva ”trädgårderandet” som är grejen. Och så kan man ju drömma om att rådjuren kunde äta sig proppmätta på sniglar i stället för på rosenknoppar och persilja.
Jag är ordförande och har nu varit det i hela tio år. Styrelsen och programgruppen består av så många duktiga och drivna människor så uppdraget handlar mest om att sköta det formella. Men det är roligt det också.